Mitt liv som Tore 

Jag heter som sagt Tore och är i skrivande stund 1999, 46år. En enkel presentation vore för sniken tyckte jag så jag tänkte berätta mitt livs historia i korthet och visa lite bilder på mig själv, mina barn och släktingar samt annat löst folk.  Om du tycker det är problem att se de små bilderna kan du klicka på dem . 
 

Om ni har kommentarer får ni gärna skriva i gästboken eller skicka mail  till mig

 

Orkar inte läsa allt utan vill till: Stockholm / Ett litet släktträd /  Bajen och Lumpen / X1 /  Ambulansen / X2 /  Norrland

 

Grodyngel

 

Föddes på Akademiska Sjukhuset i Uppsala den 26 maj 1953 kl 14.20.  Födelsevikten var endast 2280g, och det var med den tidens mått inte mycket. Har dock växt till mig nu på slutet. Hur man såg ut 3 1/2 mån gammal  kan du se här. Man växer ju rätt fort i den åldern 6mån. Vet inte var mamma höll hus men här är det mormor som står för käket. Första åren bodde vi i personalbostäder vid F16 för både mamma och mormor jobbade där. Pappa gjorde repmånad och mig där. Sen åkte han hem till sig. 

Man hade ju rallymodell på barnvagnen.  Tiden går och man blir bara tjusigare. Kommer inte ihåg så mycket av de tidiga åren men man hade det ganska bekymmerslöst. Så småningom flyttade vi in till stan och bodde i nåt omodernt ruckel med utedass och så. Lagom till skolstart hade vi fått tag i en tvårummare i Tunabackar. Där trivdes man som fisken. Skolan gick bra och man hade nio bra år av sitt liv. Klasskort finns från årskurs 3, 4 och 6. Sen blev det inge roligt att spara sånt. Dessutom skulle man ju konfirmera sig.  Fortsättning under släkträdet...............

                                                                                                                              

Ett litet släktträd


Mamma 
   
Pappa
Mormors mor

Selma Dahm

1864 - 1944

 Mormors far Morfars mor

Fanny Julia Carlson (f Elswig)

8/2 1865 - 1957

Morfars far

Set Alfred Carlson 

18/8 1865 - 1942

Mera gamla släktbilder finns att hämta här!

                     

Farfar Farmor Jag

1998

Morfar Mormor
Nils Otto Löfvenius

2/11 1883 - 27/8 1963

Anna Dorotea Löfvenius (f Halén)

5/4 1886 - 1942

Fritz Tore Leonard  Carlsson 

22/7 1898 - 18/4 1928

Olga Ulrika Charlotta  Carlsson (f Dahm)

11/4 1903 - 6/11 1966

Pappa

Mamma

Tord Ivar Löfvenius

27/10 1923 - 1990

Ulla Margareta Asph (f Carlsson)

9/9 1927 -

Björn Tore Löfvenius

26/5 1953 -

Hustru 1 (x1)

Hustru 2 (x2)

Lotti Ingela Samuelsson

18/1 1955

Susanna Rybank

19/8 1957

Barn

Barn

Malin Ingela Löfvenius

5/11 1975

Björn Stefan Rybank- Löfvenius

26/12 1988

Björn Tobias Löfvenius

3/12 1976

Björn Mikael Rybank-Löfvenius

27/2 1990

Klas Tore Åke Samuelsson

14/10 1979

X1                            X2

                

Ida Alexandra Löfvenius

28/6 1983

 
Stockholm
 

Mamma träffade Hasse vilket gjorde att vi 1969 flyttade till Bredäng i Stockholm. Gick en termin i skolan och eftersom det var så slött i klassen blev mitt avgångsbetyg så bra som 3,8.  Bästa ämnen var Matte, fysik, kemi och Engelska där jag hade femmor. Sämst var hemkunskapen. Detta kanske beror på att vi mest kastade maten på varandra och spottade i frökens mat. Bredäng på den tiden var mest ett tillhåll för smågangsters och haschrökare. Fick några kompisar som man umgicks flitigt med, Tomas (Nordis) och Lasse J. Vi hängde också i tunnelbanan och rökte med de andra. På helgerna åkte vi oftast till Gamla stan och gick på disco. Här nånstans träffade jag en tjej som hette Lola och blev kär. Sexdebut! Efter att hon nästan blivit med barn fick det va bra. Puh! Svettigt värre!!

Började på Humanistisk linje i gymnasiet och gick i Östra Real på Karlavägen. 1971 tog jag körkort och det blev en ganska dyr historia trots att körlektionerna bara kostade 25:-. Bilskolan ville ju aldrig släppa greppet. Jobbade på helgerna som tidningsutkörare på Expressen och skaffade mig snabbt bra lokalkännedom. Körde mycket bil dessa år och bensinen var ju så billig.

 

Bajen

Hade vi det laget också börjat gå på fotboll och då speciellt på Hammarbys matcher. Där blev vi så småningom ett gäng på 10-50 personer som drog Sverige runt och stöttade vårat lag. Detta var förlagan till det som nu är Bajen fans. Fast vi var snällare. Bland de mest framträdande i det gänget var Palle, Eva A, Bettan, Steve, Majvor, Stefan mfl.....  Under några år levde man i och kring laget, drack pilsner, umgicks och reste Sverige runt. Kommer speciellt ihåg en damfotbollsmatch i Lotorp, som ligger i Östergötland, där vi blev intervjuade som den rikskända hejarklacken. Har fortfarande kvar den på band och det går bra att lyssna.

 

Lumpen

Och så var det 1973 dags för lumpen. Ett helt år. Tror väl att många inte fått chansen att göra så intressant militärtjänstgöring, då jag blev Ytbärgare på F8 i Barkarby. Det var ett intressant år där vi bodde var fjärde vecka i Visby och hade beredskap. Åka helikopter är bland det roligaste man kan göra. Skulle aldrig tveka att göra om det om man nu skulle behöva det. Kanske har det att göra med att vi bara sov ute i tält en enda natt. Vid denna tid hade jag långt hår och bra kondition. Vi hade en tragisk kille, utbildad bilförare som injicerade "morfinbas" (förlagan till Heroin). Det hör inte hit men några år senare såg jag samma kille på Östermalstorg när han drog upp vatten till sprutan från en vattenpöl. USCH!

 

Släppa navelsträngen

Efter att ha muckat och varit på "Mallis" en vecka där vi var konstant på "g" och dessutom blev jagade av den fruktade polisen fick man varva ner. Tyckte vid detta lag att det var dags att flytta hemifrån. Hade börjat jobba på Broddmans, en Radio och TV kedja som försäljare så det blev en bostad nära jobbet. I Hallunda, den nya fina förorten med alla nybyggarna. Ett fint centrum, fina lägenheter och livet lekte. Efter ett tag fick jag jobb på Hemglass där lönen var fantastisk. Enda kruxet var ju arbetstiderna. 14.00 - 22.00 ungefär, mån - fre. I varje fall lediga helger. Inflyttningsfesten på Klövervägen 10 slutade i att jag kastade ut sängen då den inte höll. Till saken hör att jag bodde på sjätte våningen.  

 

X1

Det var också här jag träffade X1.  Här är resultatet! Det blev ju bra så vi provade igen och det gick ju också bra. Bara 13 månader efter det första var det dags igen. Lika bra denna gång men nu började det bli trångt i tvåan. Vi flyttade till en fyrarummare i Norsborg, bodde där några år tills området började förfalla och barnen kom in med utländska fraser.  Nu hände det konstiga saker. Chefen på jobbet sa att man inte kunde jobba där när man hade familj, så jag sade upp mig frivilligt och började som brödnasare. Klas föddes 1979. Flyttlasset gick till Salem och ett radhus. Lugnt och fint och bilköer till jobbet.

När Malin och Tobias var små så skulle de aktiveras till varje pris, Fotboll, Ishockey mm...... Detta fick som konsekvens att man blev både fotboll och ishockytränare. Som fotbollstränare för tjejlaget så nådde vi vår största triumf när vi vann St:Erikscupen som nog är svårare än att vinna Allsvenskan?? Att träna tjejer i fotboll är inte bara idrott, utan det sociala livet är minst lika viktigt. Kolla in discjockeyn på tjejernas disco!! Köpte en husvagn 1983 och åkte landet runt med den nu ganska stora familjen. Det enda man visste var ju söderut för där finns inga mygg. Färden gick till Köpenhamn, Sommarland i Skara, Gränna och Öland bl a. 

 

Ambulansen

Såg endera dan en annons där Stockholms Brandförsvar sökte Ambulansförare som det hette. I denna veva föddes vårt tredje barn, Klas. Sökte mest på skoj, rökte och hade dålig kondis. Blev kallad till anställningsintervju och test som var bland det jobbigaste man dittils upplevt. Vi var 16 st som fick jobbet bland 600 sökande så jag slutade omedelbart röka, fast snusade istället. Kommer fortfarande ihåg första blåljuslarmet och gasfoten som hoppade upp och ner mest hela tiden.  Jobbade i stan nåt år och började sedan på Huddinge sjukhus. Tråkiga lokaler och konstiga chefer gjorde att när det blev ett jobb ledigt på Brandstationen i Botkyrka var inte valet svårt. Nära till jobbet, 5km och fina lokaler mm.... Där jobbade jag i sju år och måste så i efterhand säga att det var den roligaste tiden hittils i mitt liv. Ida föddes 1983. Påskkäringar finns på riktigt!!! 

 

Några kort på IDA:

 

En av de roligaste sakerna med jobbet var den schemalagda idrotten, vilken gjorde att man så småningom fick en hyfsad kondition. Det hände många roliga och mindre roliga saker i jobbet men dessa tänker jag inte berätta om här. Mitt största trauma var nog skilsmässan från X1 som tog mig hårt. Satte igång och kröka rätt friskt under en period, men kom väl på själv att det inte var bra för kropp och själ. Delvis också för att killen jag jobbade med också genomgått samma sak samtidigt. Hade en del kvinnliga bekanta under åren men en jag kommer ihåg, kanske för att jag tog kort var Beirut. Jobbade på Konsum och var ensamstående med två barn. Umgicks också mycket med Nisse, vi hade tex. Scorpionssessions där vi diggade och drack nåt gott. Kul kille! Man blev också helgpappa och tog med barnen på diverse saker. det är inge roligt att vara helgpappa för det blir så hysteriskt. Gick också 20 veckors Ambulanskurs 1986. Vi avslutade med en skolresa till Köpenhamn. Träffade Brandchefen?? där. Kul!! 1986 fyllde Buster eller Bärzan 30 år och då såg det ut så här. På bild förekommer också Arne Arab som jobbade hos oss, inte patient.

Tobias och jag var på en treveckors semester 1985, som gick till Skåne, Köpenhamn, Öland, Dalarna och hem igen. Intensivt men roligt, speciellt då Köpenhamn som är den stad jag varit i där jag trivs bäst och gärna återvänder så fort jag får chansen.

Kommer inte riktigt ihåg vilket år det var men detta år skulle vi i vår grupp åka ut till en killes sommarstuga i skärgården runt den 25 oktober. Verkade kallt, men alla åkte med! Taxibåten höll på att tippa, fast vädret under dessa dagar var nåt extra. Rena högsommarvärmen. Visar några bilder därifrån.

 

En frisk fläkt på jobbet var Fester, masen från Ludvika. Han pendlade 24 mil enkel. För att dryga ut inkomsten började jag jobba på SOS Alarm i Stockholm. Detta gjorde att man jobbade snart 18 timmar per dygn, för naturligtvis jobbade man också extra på andra ambulansstationer. Slutade på Botkyrka 1988 och fick ett fast jobb på SOS. 

X2

I den vevan träffade jag också X2 på en arrangerad fest där jag och min arbetskompis sedan tre år skulle fixa brudar. Det var två stycken där och han skulle ha Sanna var det bestämt. Nu blev det inte riktigt så för han blev lite fyllsentimental, satt i köket hos Anne-Marie och talade om att han var homosexuell. Detta hade man haft på känn men lika förbannat kom det som en chock. Mänskighetens räddare trädde in och tog över Sanna. Samma sak som med X1. Giftermål och första barnet julen 1988. Presentation för mamma. Flyttade till ett radhus igen och solen sken över oss. Trodde jag ja. Här nånstans fick jag också reda på att min pappa hade dött, så jag fick åka på bouppteckning i Härnösand och träffa mina halvsyskon jag aldrig sett förut. Pappa hade nämligen en hemlighet i alla år och det var jag.  Senare samma år tog Malin, Tobias och jag en sväng och hälsade på Mikael, Ann-Sofie och Tord och Stefan som fyllde 40..

Några bilder på mina yngsta barn: Stefan och Björne

 

 

Södertälje

Började på Södertälje Brandstation 1989 eller 1990 som Ambulansföreståndare. Kul jobb och mycket ideér som jag också förverkligade till viss del. Vi fick Akutbilen att fungera som vi tyckte att den skulle och livet lekte. Ända tills skilsmässa nr2. Fast det var inte lika traumatiskt. Flytt igen till Skilsmässovägen. Helgpappa osv. 1990 blev det ny tideräkning i Södertälje, år 0. Detta beror på att det var det året bron rasade. Lagergren hade hållit på och tjatat ända sedan han flyttade till Bergsjö i Hälsingland, och ville att jag också skulle börja på SOS i Sundsvall. Stod emot länge men när det skulle privatiseras och min tjänst skulle övertas av annan personal, blev det läge att slå till. Alternativet var att börja köra igen men på nåt sätt hade man fått nog efter 10 år. Upp på anställningsintervju i Sundsvall, talade med kapten Rödöra och en tant som hette Maggan. Verkade vara trvliga männsikor och jag gjorde nog intryck för jobbet var mitt.

 

Norrland

Var skall man nu bo någonstans? Inte i stan för då kunde jag lika gärna bott kvar. Var hos några mäklare, hämtade objekt inom en femmilsradie och for runt under en hel dag och kollade på hus. Det fanns ju flera bra, men när jag kom till Liden kändes det att "här är det"! Huset jag tittade på var väl inget märkvärdigt men priset. Utsikten från sovrummet är det inget större fel på. Flyttade upp 28/12 1991 och började jobba på SOS 1 januari. Det gick ju bra i början men sen började de två trevliga cheferna uppföra sig så märkligt. Trodde mig hastigt vara tillbakaflyttad till 1800-talet så jag fick kolla dagligen med Lagergren att det inte var så. Mitt i spenaten med all ren luft, hästar (som jag är rädd för), och vinter.  På det privata planet saknade jag naturligtvis de minsta grabbarna men det blev ju bättre när de flyttade upp med sin mor. Jobbade ibland extra på Ambulansen i byn där jag bor. Under den första sommaren skulle man ju också besöka Åsens dansbana, jag som är rätt dålig på att dansa. Detta blev en helt ny upplevelse. Först var det en föreställning på parkeringen där alla drack ur petflaskor. När man väl kom in så skulle man ha kaffe. Beställde en kopp, fick en halv. Påpekade detta och fick en blick som undrade vilken planet jag kom ifrån? Fick straxt efter veta att man skulle ha "hemkört" i resten av muggen. Hm...Nästa överraskning var när jag kom in en dag och det står en stor herre i köket och överlämnar en bukett blommor. Måste erkänna så här efteråt att det var inte mycket man "haja" av det han sa. Idag är det inga problem men det är synd att de gamla dialekterna försvinner och alla snart talar rikssvenska. Kommer inte riktigt ihåg när jag slutade på SOS men tror att det var 1996 någon gång, tyvärr före de två monstren till chefer, fast de är ju borta nu. För SOS bästa kan man tillägga och jag tror inte någon säger emot. Jobbar numera på Ambulansen i Liden och om inte Landstinget lägger ner den eller nåt liknande skall jag inte byta jobb nåt mer. Lagergren slutade också och emigrerade till Stockholm igen. Han träffade en söt liten tjej och skaffade lilla Kalle. På tjejfronten har det varit rätt lugnt förutom en tjej som heter Bodil och vi umgicks rätt häftigt i ett och ett halvt år. Tyvärr hade hon ett ex som är  sjukligt svartsjuk och dessutom elak mot sina egna barn, så i längden höll ju inte det heller. Hörde att han brukade ligga och smyga i buskarna och kolla fast de varit separerade i flera år. Vad säger man??? Hoppas räven tar han, fast även rävar väljer väl föda? Numera ägnar jag mig åt mig själv och hunden, kommer det någon tjej skall det ta mig tusan vara nåt extra!!!!!! Ja... det blir inte mer för pengarna just nu utan fortsättning kanske följer??

PS! Den 15/10 blev jag morfar åt en liten Maja  som Malin och Johan tillverkat. Nice!

 

 

 

Fortsättning kanske följer någon dag när andan faller på för nu är ju Maja stor tjej och Jennifer har tillkommit.